Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ord men inga visor
- "Frithiofs saga" eller En natt i - Varberg. Ett sommarminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hick! . . . gullhöna, och den skall en alltid fråga om
vädret. Flyger hon blir det vackert.
Jag vet, att det är orätt att nedsvärta ett främmande
samhälle, men nog var det en väggpanka Frithiof
hade fått tag uti och inte flög den inte.
* *
*
Då jag vaknade på morgonen, bultade det samtidigt
i skallen och på dörren. Jag såg mig omkring, jag var
ensam.
»Får jag komma in?» hörde jag en gäll kvinnoröst
utanför.
»Stig på!»
Det var en uppasserska.
»Ska herrn med tåget, får herrn skynda sig.»
»Ta in två flaskor selters,» bad jag.
Jag klädde mig fort, drack vattnet. Efter vattnet
ordnade sig mina tankars svinfylking, som i allt
bredare leder förtäljde mig nattens händelser.
Jag ringde på flickan.
»Hör nu, den där herrn, som kinesade. . . hm! . . .
bodde här — hvar är han?»
»Han hade något angeläget att uträtta i staden, så
han reser först med nästa tåg.»
Han höll sig undan, det var ju tydligt det. Han
ville inte träffa mig. Inte ens resa med samma tåg,
som jag. Ännu en gång skulle Maria förgäfves vänta
honom. Arme Frithiof, hvad har du inte lidit för min
skull och — hvad kommer du inte att lida!
Han var och förblef försvunnen, den hederlige Frithiof,
för mig. Jag har aldrig sett honom sedan, men han
lefver i mitt minne. Tack, Frithiof!
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/enaxordo/0030.html
