Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ord men inga visor - Den starke styrmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
omusikalisk — mellan ögonen, så att han skulle få för sig, att han var astronom och kommit stjärnorna inom räckhåll och hörde englarne intonera: »Uppå lifvets stig».
Så ungefär har jag tänkt mig saken. Som jag har godt hjärta skulle jag besöka karlen på sjukhuset med friska blommor i handen och, för säkerhets skull, en stämgaffel i byxfickan.
Men när gäckas ej de mänskliga förhoppningarna?
Sista gången jag sökte nå mina drömmars mål för cirka trettio år sedan, var då jagsom nittonårig yngling höll på att få min profil omändrad på ett brutalt och om brist på lefnadsvett vittnande sätt. En af mina vänner, en verklig vän, som bland annat hviskat mig fram för prästen, kom en dag till mig och frågade om jag ville gå ut och »härja». (Härja är ett göteborgs-uttryck, synonymt med »Lefva Japan» och går ut på, att bland fredligt folk »mocka gräl», aflägsna öfverflö-diga plommon ur främmande trädgårdar, sy ihop folk, och kasta urblåsta äggskal fyllda med svinblod i ögonen på agrarer, med flera barnsliga förströelser.)
Jag tyckte mig vara för gammal att »härja» men min väns upplysning att en stark styrman lofvat hjälpa oss, bestämde mig att antaga det smickrande anbudet.
Operationsfältet blef Lorensberg, hvars innehaf-vare då var Gustaf Lundstedt, mera berömd för sin vackra sångröst, och oerhörda styrka, än som värd.
Den starke sjömannen, nyss hemkommen från en längre sjöresa, och alltså upplagd för ett städadt nöje i land, min vän och jag slogo oss ner vid ett bord ute i parken, där Waldemar Neumann, omgifven af sin orkester, men en b: kornett sökte blåsa bort folks sorger och »fläckatals» bortblåste publiken, och där Mes-ser—Feldo tillsammans med sin piffiga fru och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
