Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227 L. 49. Ut t. af 2, etc. Obet. slutvokal. Bruket af to. Satsförkortn.
to bestow them. 87. Have the goodness to tell me who has
taught you to sing? 88. The intelligent youth hastened down
in order to help me. 89. Your offer is of too great a value
for me to refuse it. 90. The children spoke so loud, that I
could not hear her sing. 91. The Continent only does for us
English people to see, not to inhabit. 92. The king was so
condescending as to speak to me. 93. He was kind enough
to forgive me. 94. I embraced her with an ecstasy not to
be described. 95. Are such things to be had here? 96. They
are a kind of romantic persons, not to be met with in other
countries. 97. Our first duty is not to do evil. 98. Not to
be faithful is a sin and shame. 99. What, you wretch, thus
to deceive me! 100. How, cried I, relinquish the cause of
truth! 101. Why insult me in such a manner? 102. We
happened not to be at home.
103. Not enjoyment, and not sorrow
Is our destined end and way,
But to act that each to-morrow
Finds us farther than to-day.
(I följ. öfn. skola så många satser som möjligt förkortas medelst infinitiv.)
1. Fela, är menskligt, förlåta — gudomligt. 2. Hon
erkändes vara den skönaste qvinna i staden. 3. Vi råkade att träffa
på en irländsk soldat. 4. Jag skall blifva din like. 5. Jag skall
låta honom gå dit genast. 6. Han kände, att han skulle lyckas.
7. Eftersom hon tycktes vara vid (m) god helsa, 2ville ’jag hafva
henne att komma två gånger i veckan. 8. Vi skola troligen
förolämpa dem, om än omedvetet. 9. Jag ville förmå (have) dem att
gå. 10. Han gick så fort, att vi 2icke ’kunde följa honom. 11.
Jag trotsar er att finna mig. 12. Jag vågade icke uttala mina»
tankar om (on) detta ämne, men efteråt visade det sig, att jag
hade haft rätt (I proved, etc.). 13. Jag var tvungen att (to have)
sälja min kål. 14. Jag skulle gerna vilja veta, hvad de säga om
mitt giftermål. 15. De behöfva sälja sitt hus. 16. Ni behöfver
icke öfvertala honom. 17. Jag märkte, att de rodnade vid detta
frikostiga beröm. 18. Jag 2kände ’ofta, att mina ögon blefvo
trötta af skrifning. 19. Mitt samvete bjuder mig att fråga. 20.
Jag såg, att hon gick förbi. 21. Jag varseblef, att han kom ned
för kullen. 22. Jag har aldrig erfarit, att de Öfvergifvit
sanningens sak. 23. Vi sågo blommorna stundom öppna sina
himmelsblå kalkar. 24. Du skall komma honom att gråta. 25. Ingen tid
var att förlora. 26. Jag har aldrig hört dem misslyckas i sådana
saker. 27. Hvad förmådde er att inleda honom i sådana svårig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
