Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsättning på små kapitel om kattens psyke - III. Kattens sinnen. — Att ta och ha en katt. — Sant och lögn om katten. — Vanor och ovanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 ’ HENNING BERGER
sorgsfullt Som sagt bör det finnas något som
katten kan vässa sina klor på — ett vedträ med
bark är i värsta fall nog. Det är dock ej
tillräckligt. När katten finner att klorna blivit för
långa amputerar han dem själv och det ofta
ganska blodigt Det går så till att hela »handen»
eller foten inslickas på det noggrannaste, icke
bara tårna och »fingrarna», utan även de på
en gång mjuka och hårda, fasta små kuddarna,
eller dynorna, sex till antalet på fram-, fem
på baktassarna, hos den vanliga katten
rosen-röda liksom gapet, hos raskatten svarta
liksom fläcken i svalget, och därpå börjar
operationen. Katten sliter ordentligt i nageln, drar den
ut i hela dess längd som sutte den i en tång och
försöker bita av den.’ Hela tiden håller han
den oavbrutet våt och slutligen drar han ut den
med blödande rot. Det ser för övrigt ganska
ruskigt ut, när den ena efter den andra utdömda
nageln avlägsnas, men katten lämnar ej
värvet — som kan ta en timme i anspråk — förrän
han också antiseptiskt ansat stället för våldet
genom otaliga slickningar och fullkomligt
utplånat varje spår därav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
