Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo III. Ytterligare fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - III. Värre än svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■21 ’2 HENNING BERGEfc
missmodig och ensam. — Sen så var det,
i sanning, inte mer att Jutta på!
Det .är tråkigt med människor som åldrar,
men det är nästan värre med djur, resonerade
han. Jag har sett alla jnina kamrater,
förmän och underordnade, bli gamla och det
liksom hör till, ’det går sakta och säkert
och man följer själv med. Men nu min katt:
han ligger där tyst och tålig, beklagar sig
inte som vi andra, frågar och ijämför, han
resignerar och liksom behåller inom sig den
undran, vi andra torgför. ."Hans .ögon bli
svartare och djupare, "han trycker sig närmare
mig som ville han anropa mig om skydd
mot det okända — mig, som ju givit honom
huld och skydd och uppehälle Jiela hans liy.
Nu gäller det ännu mera: .bevara- mig! och
han -anar ej "hur maktlös jag är, hur jag.
själv glideT — nedåt, bort, mot det okända.
Inom sällskapslivet var sekreterare
Brenn-efssel numera alldeles okänd. Dels bjöds han
icke — han kunde inte ens spela kort — dels
sade han nej sedan länge, då ännu en och
annan familj erinrade sig -hans tillvaro och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
