Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning på små kapitel om kattens psyke - IV. Några karaktärsdrag till. — Har katten en själ? — Katter, som jag känt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■21 ’2 HENNING BERGEfc
»Djurens suckan» heter det. Intet djur suckar
så djupt och mänskligt soin katten. Gud vet,
vad som rör sig i dess själ, när den
omotiverat drar en djup suck, som hörs över hela
rummet, just som den ligger stilla och har
det så varmt och bra. Det soin plötsligt kan -få
oss människor att känna förgängelsens
iskyla mitt i sommarsolen?
Kattens själ?
Har katten en själ? Ha djuren
överhuvudtaget själ?
Var gång, jag hört denna fråga framkastas,
har jag lett för mig själv. O m djuren skulle
ha själ? Varför i all världens dagar skulle
icke djuret ha en själ? Varför skulle icke
allt levande ha själ, när det ändå har själsliv?
Ingen drar på munnen åt att man talar om
djurens själsliv, men att våga antaga en
odödlig själ hos ett djur, väcker ännu, besynnerligt
nog, betänkligheter och motsägande, för att ej
säga motvilja, som vore man en sorts
vill-lärospridare. För min del tycker jag att man
med mera skäl kan fråga sig: ha alla människor
en själ? Dessa dårar och förbrytare, som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
