Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Religiösa Skaldestycken - Dödgräfvaren af K. R. Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Religiösa, skaldestycken.
2S
O vishet, o rikdom och rang och prakt,
Hvar hafven I tappat den lifvets magt,
Som men’skan i döden behöfver?
När grafven är öppnad, hvad blifven I se’n?
En kulle af torfvor, en klump utaf sten,
Som sätts till en varning deröfver.
0 menniskolif, huru vanskligt du är!
En bräcklig, en skiftande bubbla du bär
Som hölje för eviga anden,
Och himmel och jord i dess spegel man ser,
Men bubblan bräcks — och ej syns af den mer
An tåren som faller i sanden..
Så växer och växer de dödes stad,
Han växer så tyst under blommor och blad
Som skuggan, när solen går neder;
Ej hörs der en suck, ej glimmar ett ljus
1 nattens djup, kring de dödes hus
En evig tystnad sig breder.
Men ack, när som våren slår ögat opp,
Och fåglarne sjunga om lifvets hopp,
Då lyssna så stilla de döde!
De bida sin brudgum, sin Herre och Gud,
De vänta, att vännen i skinande skrud
Till himmelens glädje dem bjöde.
Och derför är fågeln så glad i sin drill,
Och grafvarnes dörr vänd åt himmelen till
Ock klädd uti rosor så röda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
