Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Forntiden - Manhem af E. G. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Det blott cn vishet fins — litt emottaga
Med lugn sin lott, oaktadt ödets hot.
Du fåfängt söker den kring vida jorden,
Om i ditt bröst den ej är nedlagd vorden.
På segerrika marker svensken träder,
Der berg och skogar tala forntids bragd.
Han ropar dig, den sång, som stormen qväder
Kring kämpens aska, djupt i högen lagd ’):
Kan du förgäta dina stora fäder
Och ibland deras skuggor stå försagd?
Steg då med deras ätt och deras seder
Ock Nordens kraft i grafvens sköte neder?
Nej, renom det, de forna dygders tempel,
För ovigheten rest på denna jord!
Ar hon ej med naturens egen stämpel
Till manlighetens starka boning gjord?
Upplifvom dem, de forntida exempel
Af ära, kraft och tro uti vår Nord!
Då skola i vårt fall vi äfven hämnas
Och Manhems namn på jorden åter nämnas.
K G. Geijer ( † 1847).
_j–
1) Det på bål brända likets aska uppsamlades i cn urna, öfver hvilken
uppkastades en hög, eller också jordades liket obiändt i högen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
