Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Forntiden - Frithiofs frestelse af Es. Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fosterländska sånger.
13 j
Ty de hata men’skors ätter, skåda deras fröjd med
harm,
Och min rosenknopp de togo, satte den i vinterns
barm.
Hvad skall vintern väl med rosen? Han förstår ej
hennes pris,
Men hans kalla ande kläder knopp och blad och stjelk
med is."
Så han klagade. Då kommo de nti en enslig dal,
Dyster, hopträngd mellan bergen, öfverskvgd af
björk och al.
Der steg kungen af och sade: "se, hur skön, hur
sval den lund,
Jag är trött, kom, låt oss hvila, jag vill slumra här
en stund"—.
"Icke må du sofva, konung, kall är marken här och
hård,
Tung blir söinner., upp, jag för dig snart tillbaka till
din gård" —
"Sömnen, som de andra gudar, kommer när vi minst
det tro",
Sade gubben, "unnar gästen ej sin värd en timmas
ro"?
Då tog Frithiof af sin mantel, bredde den på marken
hän,
Och den gamle kungen lade tryggt sitt hufvud på
hans knän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
