Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Forntiden - Frithiofs frestelse af Es. Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fosterländska sånger.
13 j
"Icke", svarar Frithiof dyster, "kom jag som en
tjuf till dig,
Ville jag din drottning taga, säg, hvem skulle
hindrat mig?
Men min brud jag ville skåda, en gång, ack blott en
gång än.
O! jag dåre, half släckt låga tände jag på nytt igen.
I din sal jag dröjt för länge, gästar mer ej der, o
kung!
Oförsonta gudars vrede hvilar på mitt hufvud tung.
Balder med de ljusa lockar ’), han som har hvar
dödlig kär, .
Se, han hatar mig allena, ensamt jag förkastad är.
Ja, jag stack i brand hans tempel; Varg i veum2)
heter jag.
När jag nämnes, skrika barnen, glädjen flyr ur
gästfritt lag.
Fosterjorden har förkastat en förlorad son med harm,
Fridlös är jag i min hembygd, fridlös i min egen barm.
Icke på den gröna jorden vill jag söka friden mer,
Marken bränner under foten, trädet ingen skugga ger.
Ingeborg har jag förlorat, henne tog den gamle Iiing,
Solen i mitt lif är slocknad, bara mörker
rundtomkring.
1) Balder anses af några forskare vara samme gad som liiblens Baal,
hvilkens dyrkan skalle hafva blifvit bragt till Norden. Andra fornforskare
bestrida rigtigheten af detta antagande.
2) Varg i veum, tempelskändare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
