Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Forntiden - Den siste skalden af E. G. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fosterländska »änger.
Ill
Då blef jag döpter
I Fyris å,
Som hvälfde röd
Utaf hednablod,
I min ungdoms dagar.
Åttio år
Har jag väntat se’n,
Men de komma ej åter,
De gamle gudar.
Derför måste jag
Gå till dem;
Och de kristnes fader
Som jag bekänt,
Han är rik och mild:
Hans hämnd skall ej söka
En ringa man,
Som vid grafvens brädd
Stammar en böD
At förgätna gudar;
Han skall ej vredgas,
Om skalden förskjuter
Himmelens glans
För att i nattens
Gråa djup
Sitta med kämpar
I Odens sal
Och sjunga sin sång
Med Brage den gamle."
1) Hela denna del af sången vittnar om att den gamle skalden, eho ra af
nödtvång kristen, var dock i hjertat hedning. "Påtingad tro är ingen tro".
Det är denna sanning, som författaren önskar genom slutet at skalden» såug
inskärpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
