Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Medeltiden - Konungen och hans förmyndare (dialog) af B. von Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
’ Eterneller oeh Vårblommor.
Tokkel Knutrson.
Se kring er! Hvilken anblick bjuder
Europa?
Birger.
Påfveinagtens högsta envåld.
Torkel Knutsson.
Och derför skall den falla. Den liar fylt
Sin andel i verldsbildningen. Den sträfvar
Derutom, och skall återdrifvas snart
Af starka dammar. England — Gallien — Danmark
Re’n skaka fjettrarne. Germanien lyfter
En flik af doket, tänder tviflets fackla.
Birger.
Man hör — det är ej kyrkans vän, som talar.
Torkel Kndtsson.
Jag är ej kyrkans eller adelns ovän,
Blott samvetstvångets och det yttre våldets.
De stores sjelfsvåld kallat lagar fram,
I hvilkas hägnad folkets styrka uppväxt.
Med lag och folk ni ensamt tyglar kyrkans
Och adelns öfvermod. Af er beror
Att vara namnkung eller sannskyld konung —
Ty vet: vår tid har sett en enda verldslig
Regent — blott en sjelfrådig: han står för er;
De öfrige blott styrt med påfvars nåd.
Er lemnar jag mitt verk. Ni eger valet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
