Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Medeltiden - Drottning Filippa af H. Bjursten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fosterländska sånger.
* 141
Jag ensam stod. Min konungsliga maka,
Beherskaren af Nordens trenne folk,
Förstod mig ej. Han stötte mig tillbaka
Och vred uti mitt hjerta kallt en dolk.
Då segerlyckan mig ej längre följde,
Med skymf och nesa han sin drottning höljde,
Försonare! som du jag vill förlåta
Och fly till dig. Jag ingen annan har.
Uti din famn jag vill af kärlek gråta
Och sucka bort hos dig de korta dar,
Dem du, o lifvets Herre, än förunnar
Den brud, hvaröfver du dig huld varkunnar.
Hvi blef jag född i höga kungasalen,
Der hjertat stelnar under kronans tvång?
Hvi stod min vagga ej i blomsterdalen,
Omklingad utaf skogens fågelsång?
Hur lycklig den, som får i frid bortdrömma
Sitt lif — och magtens alla törnen glömma.
Hvad båtar det att ha en kung till maka.
Att vara främst vid trappan af en thron?
Till lifvets gåta ordet är: försaka —
Af sorg och lidande är byggd den bron,
Som strödd med törnen och med hvassa stenar,
Emellan jord och himmel svalget enar.
Du, bönens engel, flyg till himlens salar
Och bär ett krossadt hjertas suckar dit —
Du återvänder och min själ hugsvalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
