Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Medeltiden - I Mora prestgård af H. Bjursten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 Eterneller och vårblommor.
Han läste hur Dalarnes män drogo ut
Och körde tyrannerna bort till slut
Och löste på bojorna knuten.
Och stolt i sitt isiga skägg han stod
Och talte: "Min farfar var med, och sitt blod
Han spilde i striden mot juten ’).
Der hänger hans svärd. Det är rostigt. En skärf
Har klingan fått. Det gick sedan i arf
Till far min, en lustig ture.
Han satt här i Dalom, en glad patriarK,
Fast ofta han bakade brödet af bark*),
Som yngling han fäktat för Sture."
Så talte den gamle. Då glimmade opp
En eld i ynglingens öga och lopp
Med flammor ned uti kinden.
Från bonade bänken af ek han sprang
Och svärdet han grep, som på väggen hang
Och kysste det snabb som vinden.
Och rundt om det rostiga fästet han höll
Sin knutna hand och på knä han föll
Vid sken af slocknande brasa.
"O fader," så bad han — "mig skänk detta svärd,
Det gifver mig kraft att trotsa en verld!
Och vet: jag är Gustaf Füw«."
Då smålog den gamle med ögat i brand
Och lade på flyktingens hufvud sin hand
Och sade: "Jag kunde det ana.
Tag klingan, o yngling! Jag skänker dig den:
An tarfvas i Svithiod båd’ klingor och män,
Välsigne dig Gud på din bana!
____H. Bjursten (’† 1866 ).
1) "Juten," dansken.
2) Bark blandades i Dalarne ofta under missväxtår i mjölet, hvaraf bröd
bakades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
