- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
23

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans fäders Gud - III.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


när ringen skulle sättas på, fattade han i brist på
bättre om hennes finger med tummen och pekfingret.

»Så — kyss nu bruden!» dundrade Bill. Och
Stur-ges Owen var svag nog att icke lyda.

»Och döp nu barnet!»

»Raskt och ordentligt!» kommenderade Bill.

»Skall göra oss färdiga till långresa», förklarade
fadern, i det han tog gossen ur moderns armar. »Jag
var en gång ute på färdväg och hade allting med mig
utom salt. Kan aldrig glömma det. Och om nu hon
och gossen gå över på andra sidan i natt, så är det
bäst att de äro beredda. Ett försök på måfå, förstår
du, Bill — men som aldrig kan skada.»

Ett kärl med vatten hämtades, och efter dopet
lades barnet i säkert skydd i ett hörn invid
barrikaden. De bägge männen gjorde upp eld och
kvällsvarden tillagades.

Solen ilade mot norr och sänkte sig mot
horisonten. Skyarna därborta blevo blodröda. Skuggorna
förlängdes, dagsljuset mattades, och i skogens dunkla
djup dog så småningom livet bort. Till och med
vildfåglarna ute på floden upphörde med sitt hesa
tjattrande och uppförde den nattliga farsen att gå till
vila. Infödingarnas oväsen i det motsatta lägret blev
emellertid allt högljuddare, krigstrummorna ljödo, och
vilda stridssånger uppstämdes. Men när solen gick
ned, upphörde deras tumult. Vid midnatt rådde
fullkomlig stillhet. Stockard reste sig på knä och
späjade över trädstammarna. En gång jämrade sig
gossen i sömnen, och detta irriterade honom. Modern
lutade sig ned över den lille, men han hade somnat
in igen. Tystnaden var fullkomligt ljudlös. Plötligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fadersgud/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free