Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora frågan - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båten en fjärdedel av en nyss dödad älg. Sedan följde
mannen efter, och de hjälptes åt att med ett hastigt
ryck draga upp kanoten. Hundarna omringade dem
genast, och medan flickan lutade sig smekande över
dem, föll mannens blick på mrs Sayther, som hade
rest sig upp. Han såg på henne, gned sig
instinktmässigt i ögonen, som om han trodde att de hade
bedragit honom, och såg på henne igen.
»Å, det är ni, Karen», sade han lugnt, i det han
gick fram och räckte henne sin hand, »jag trodde ett
ögonblick att det var en synvilla. Jag var snöblind
en tid i våras, och sedan dess ha mina ögon
emellanåt spelat mig åtskilliga spratt.»
Mrs Saythers rodnad hade blivit allt djupare och
hennes hjärta slog med pinsam häftighet; hon hade
varit beredd på nästan allting utom att han skulle
så lugnt räcka henne handen. Men hon behärskade
sig taktfullt och tryckte den hjärtligt i sin.
»Ni vet, Dave, att jag ofta hotade er med att komma
efter. Och det skulle jag också ha gjort, om bara —
om bara...»
»Om jag bara hade uppmanat er.» David Payne
skrattade och följde med sin blick indianflickan, som
gick in i hyddan.
»Å, jag förstår, Dave — och om jag varit i ert
ställe, skulle jag säkert ha handlat på samma sätt.
Men jag har i alla fall kommit — nu.»
»Gå då litet längre — in i hyddan där, så att ni
får någonting att äta», sade han muntert, utan att
lägga märke till det kvinnligt bedjande tonfallet i
hennes röst. »Och ni måste vara trött också. Vilken
väg reser ni? Uppåt? Då har ni varit över vintern i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
