Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora frågan - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men nu — nu! Vi talade om den ni ansåg
lämplig att gifta er med. Vad slags man var han? Var-
igenom tjusade han er? Vilka storartade dygder hade
han? Det är sant, att han hade förvärvsförmåga, en
utomordentlig förvärvsförmåga. Han kände till alla
möjligheter. Han förstod sig på konsten att förtjäna
hundra procent. Han var slug och hade ett
förträffligt väderkorn i fråga om enfaldigt folk, och
därigenom förstod han att locka pengarna ur fickan på
den mannen och den mannen och så vidare. Och
lagen hade ingenting att invända. Den dömde honom
icke; vår kristna etik gillade hans handlingssätt. Efter
social måttstock var han ingen dålig människa. Men
efter er måttstock, Karen, och efter min — efter den
måttstock som vi hyllade, vi från trädgården med
rosorna, vad var han då?»
»Kom ihåg att han är död.»
»Det förändrar inte saken. Vad var han? En stor,
grov, materialistisk varelse, döv för sång, blind för
skönhet, död för andlig överlägsenhet. Han hade
fetmat i lättja, han hade pussigt hängande kinder,
och hans omfångsrika buk vittnade om hans glupsk-
het...»
»Men han är död, Dave! Det är vi som finnas
kvar i livet nu — nu! Hör ni inte? Det är som ni
säger, jag har varit trolös. Jag har förbrutit mig.
Nåväl! Kan inte också ni med skäl säga: jag har
syndat? Jag har brutit löften, men har inte ni gjort
detsamma? Er kärlek därborta i rosengården skulle
vara i evighet, åtminstone sade ni så. Men var är
den nu?»
»Den är här! Nu!» utbrast han och slog sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
