Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad man måste minnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men han skilde våra dragare åt i två grupper — hans
i den ena och mina i den andra — och så såg han
på mig och vi förstodo varandra. Han drev mina åt
ett håll, och jag drev hans åt ett annat, och vi hade
våra bössor med oss och sköto ned vartenda ett av
djuren, medan han som hade gjort ända på femtio
hästar svor och förbannade oss tills det slog lock i
hans strupe. Men den där mannen, som jag hade
ingått fostbrödralag med på ’Hästarnas Dödsväg’...»
»Ja, det var naturligtvis John Randolph», ifyllde
Fortune La Pearle med ett hånfullt leende.
Uri nickade och sade: »Det gläder mig att ni
förstår det.»
»Jag är beredd», svarade Fortune, och det gamla
bittra uttrycket spred sig åter över hans ansikte. »Gå
på bara, men skynda er.»
Uri Bram steg upp.
»Jag har trott på Gud i alla mina livsdagar. Jag
tror, att han älskar rättvisa. Jag tror, att han ser
ned på oss nu i denna stund och väljer mellan oss.
Jag tror, att han skall låta sin vilja verkställas genom
denna min högra arm. Och min övertygelse därom
är så stark, att jag vill ge oss bägge lika stora
möjligheter — vi låta Gud själv uttala sin dom.»
Fortunes hjärta slog häftigare, då han hörde detta.
Han visste icke mycket om Uris Gud, men han trodde
på tur och otur, och han hade haft tur med sig ända
sedan den där kvällen, då han flydde nedåt stranden
och över snön. »Men det finns bara ett skjutvapen»,
invände han.
»Vi skjuta turvis», svarade Uri, i det han tog den
andres revolver och undersökte den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
