- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
77

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siwashkvinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


tycktes inte veta, om han skulle våga sig på mig eller
inte, så att han bara skrattade bort alltsammans.

Så var det. Och när jag skildes från Tilly den
kvällen, gav jag henne mitt ord på att jag skulle
komma igen om en vecka eller så, och jag sa’ att jag
då ville träffa henne. De ä’ just inte tjockhudade,
hennes släkte, när det gäller att visa tycke eller
motvilja, och hon såg så förnöjd ut, den redliga själen.
Ja, hon var en präktig flicka, och jag undrar visst
inte på att hövdingen var förtjust i henne.

Allt gick bra för mig. Tog vinden från hans segel
vid första kryssning. Ville helst ta henne ombord
och segla nedåt Wrangehållet, tills värsta stormen
hade rasat över och George hade lugnat sig, men jag
skulle inte få henne så lätt. Hon bodde hos en
farbror — hennes beskyddare, så godt det nu gick för
sig — och han höll på att stryka med i lungsot eller
någon annan sorts långsam sjukdom. Var än bättre
och än sämre, och hon ville inte överge honom
förrän det blev slut. Gick upp till dem strax innan
jag skulle resa för att se efter hur länge det kunde
dröja. Men den gamle kanaljen hade lovat henne
åt hövdingen, och när han fick se mig, blev han så
arg, att han fick ett anfall av lungblödning.

’Kom och tag mig, Tommy’, sade hon, när vi
togo avsked av varandra nere vid stranden. ’Ja, så
snart du ger mig bud’, svarade jag. Och jag kysste
henne på vitmansmanér och på älskaremanér, tills
hon skalv som ett asplöv, och jag var så utom mig,
att jag nära på hade lust att gå upp och hjälpa
farbrodern över gränsen till en annan värld.

Nå, jag gav mig åt Wrangelhållet, förbi S:t Marys

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fadersgud/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free