- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
89

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen med ärret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


föregående natt, då han sålt sin gästfrihet till icke mindre
än tjuguåtta gäster. Det hade visserligen varit ganska
obekvämt, och fyra hade snarkat nedanför hans koj
hela natten, men den pung, vari han förvarade sitt
guldstoft, hade också ganska avsevärdt ökats i vikt.
Denna pung med dess glimmande, rödgula innehåll
var på samma gång hans tillvaros högsta fröjd och
dess största pina. Himmel och helvete dvaldes inom
dess smala mynning. Det fanns ju intet säkert
förvaringsrum i hans enkla bostad med dess enda rum,
och i följd därav plågades han av en ständig fruktan
för att bli bestulen. Det skulle ju vara mycket lätt
för de skäggiga, ruskiga främlingarna att beröva
honom hans skatt. Ofta drömde han att det var så,
och han vaknade riden av maran. En utvald
samling av rövare hemsökte honom i drömmen, och han
lärde sig känna igen dem, isynnerhet den bronshyade
anföraren med ärret på högra kinden. Denne var den
mest påträngande av hela bandet, och för hans skull
hade Jakob i vaket tillstånd inrättat en hel mängd
olika gömställen inom och utom hyddan. Sedan han
så hade gömt sin skatt på nytt ställe, kunde han
åter andas fritt, kanske flera dygn, men endast för
att helt plötsligt gripa »mannen med ärret» i kragen,
just då han höll på att dra fram pungen. Och då
han vaknade midt under den vanliga kampen, steg
han genast upp och flyttade pungen till ett nytt och
mera sinnrikt förvaringsrum. Det var icke så, att
han direkt var ett offer för dessa hjärnspöken, men han
trodde på förebud och på tankeöverföring, och han
ansåg, att dessa drömda rövare voro en astralbild av
verkliga människor, som råkade att just i dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fadersgud/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free