Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen med ärret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underlig kurre, ni», tilläde han betänksamt, då han såg
hur svetten rann nedåt Kents ansikte och hur hans
knän skälvde.
»Varför klarar ni inte strupen och säger nå’nting?»
fortfor han, då den andre kämpade efter luft. »Har
käften gått ur led på er? Eller vad står på?»
»V-v- var har ni fått det?» lyckades Kent slutligen
få fram, i det han med skälvande finger pekade på
det hemska ärret, som fårade den andres kind.
»En skeppskamrat märkte mig en gång ombord
med en märlspik, som han tappade uppifrån
bovenbramseglet. Och eftersom ni nu har fått käftamentet
i ordning igen, så skulle jag just vilja veta vad mitt
ärr kan röra er? Jag skulle vilja veta det, jag —
vad angår det er? Gud sig förbarme, gör det er
något ondt kanske? Eller är det inte tillräckligt
vackert för att falla er i smaken? Jag skulle just vilja
veta det.»
»Nej, nej», svarade Kent och sjönk ned på en
stol med ett matt grin. »Jag undrade bara...»
»Har ni nå’nsin sett maken?» fortfor den andre
barskt.
»Nej.»
»Och är det inte en prydnad kanske?»
»Jo.» Kent nickade erkännande, angelägen att
försätta sin underlige gäst i godt humör, men
fullkomligt oberedd på det häftiga utbrott, som skulle
framkallas genom hans bemödande att visa sig artig.
»Ni sabla usla, eländiga, skrävlande son av en
däcksvabb! Vad tusan menar ni med att säga, att
det gemenaste märke, som nå’nsin har vanställt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
