- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
95

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen med ärret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Cardegee plötsligt, då han såg upp från sina filtar, som
han höll på att breda ut, och mötte den andres
förhäxade blick. »Det faller mig just in, att det kan
vara lämpligt för er att reva segel, släcka lyset och
gå till kojs, när jag ser hur förbi ni ser ut. Nå, kila
på med det nu, eran svabb, om ni inte vill att jag
ska hjälpa er med tjänliga medel!»

Kent var så nervös, att han måste blåsa tre gånger
på lampan, innan den slocknade, och han kröp in
mellan sina filtar utan att ens ta av sig mockasinerna.
Sjömannen snarkade snart av hjärtans lust i sin hårda
bädd på golvet, men Kent låg och stirrare ut i
mörkret med ena handen på bössan och fast besluten att
inte sova en blund på hela natten. Han hade icke
haft rådrum att få gömma undan sina fem skålpund
guld; det låg i ammunitionslådan vid huvudgärden i
hans koj. Men oaktat alla sina föresatser slumrade
han slutligen in med guldstoftet hårdt tyngande på
sinnet. Hade han nu icke oförvarandes fallit i sömn
under ett sådant sinnestillstånd, så hade
somnambulismens dämon icke blivit ditlockad — och Jim
Cardegee hade icke sysslat med vaskpanna dagen efteråt.

Elden i spiseln kämpade förgäves för sin tillvaro
och slocknade slutligen; frosten trängde in genom de
mossfyllda springorna mellan väggstockarna och kylde
av luften i hyddan. Hundarna utanför upphörde med
sitt tjut, kröpo ihop i snön och drömde om paradis,
fulla med torkad lax, där pådrivare och med dem
besläktade varelser icke funnos till. Inne i hyddan låg
sjömannen orörlig som en stock, då däremot hans värd
kastade sig oroligt av och an, ett offer för besynnerliga
fantasier. Strax före midnatt kastade han plötsligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fadersgud/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free