Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjurskallige Jan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
få vara tilll Jan kämpade lika ursinnigt som förut,
medelpunkten i en våldsamt slängande massa av män
och hundar. Med sin vänstra hand grep han en av
varghundarna i nackskinnet, medan han höll armen
om Lawsons hals. Varje ryck, som hunden gjorde
för att komma lös, var nära att strypa den olycklige
sjömannen. Jans högra hand var djupt begravd i de
rika lockarna på Röde Bills lurviga huvud, och inun-
der allt detta låg Taylor hjälplös utan att kunna
röra ett finger. Omöjligt att göra sig fri från Jans
järngrepp, ty hans vanvett förlänade honom oerhörda
krafter. Men så helt plötsligt släppte Jan sina grepp
utan någon synbar orsak, rullade om och lade sig
helt lugnt på rygg. Hans motståndare drogo sig li-
tet tillbaka, undrande och misstänksamma. Jan gjorde
en illfundig grimas.
»Mina vänner», sade han, fortfarande grimase-
rande, »ni ha uppmanat mig att vara stilla, och nu
är jag stilla. Vad är det ni vill mig egentligen?»
»Det var rätt, Jan. Var stilla nu», sade Röde
Bill lugnande. »Jag visste nog, att du snart skulle
komma till dina sinnen igen. Var bara lugn och
stilla, Jan, så ska vi göra’t så smidigt och behändigt
som aldrig det.»
»Vad då? Va’ ska ni göra?»
»Hänga dig, förstås. Och du kan då riktigt tacka
din lyckliga stjärna, för här finns en som förstår sin
sak. Jag har gjorfet förr, ser du, mer än en gång,
därnere i staterna, och jag kan göra’t alldeles perfekt.»
»Hänga mig, säger du? Mig?»
»Ja visst.»
»Hahaha! Nä, hör på den, så han pratar galen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
