- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
134

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnokärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

annat. För längesedan, då jag var en ung flicka på
Chilcat, lekte jag en gång ensam bland högar av päls-
skinn i min fars tält; ty männen voro borta på jakt,
och kvinnor och gossar släpade hem villebrådet. Det
var på våren, och jag var alldeles ensam. Då kom
en stor brun björn, som nyss hade vaknat uthungrad
från sin vintersömn, så mager att huden hängde i
veck över hans benbyggnad, och han stack in huvudet
genom dörröppningen och brummade. Min bror kom
i detsamma springande tillbaka med den första släden
med kött. Och han tog eldbränder och använde som
vapen mot björnen, och hundarna i seltygen framför
släden kastade sig också över honom — det blev en
häftig strid och ett stort oväsen. De rullade in i
elden, pälsskinnen kastades omkring jch tältet vältes
överända. Men till slut låg björnen död med min
brors fingrar mellan sina tänder, och det var märken
efter hans klor i min broders ansikte. Lade du märke
till att indianen, som vi träffade på vägen från Pelly,
var utan tumme på sin ena vante — såg du hans ska-
dade hand, då han värmde den vid elden? Den man-
nen var min bror. Och jag sade, att han inte skulle
få någon föda. Och han drog vidare in i tystnaden
utan föda.’

Sådan, mina bröder, var Passuks kärlek — hon dog
i snön vid Caribou Crossing. Det var en mäktig kär-
lek, ty hon förnekade sin bror för dens skull, som hade
fört henne på mödosamma vägar till ett dystert slut.
Och hennes kärlek var så stor, att hon offrade sig
själv. Innan hennes ögon slötos för sista gången, tog
hon min hand och förde den under sin skinnjacka
intill hennes bröst. Där fann jag en välfylld påse,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fadersgud/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free