Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrskenets dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
»Ni vet, att jag då var ute och vaskade vid Ta-
nana» invände Harrington, »och jag visste ingenting om
Eldorado eller Bonanza förrän det var för sent.»
»Detta vara annan sak. Men ni ändå vara —
vad ni säga — vilse.»
»Vad?»
»Vilse. I — ja — i mörkret. Det aldrig vara för
sent. Finns en mycket rik mina därborta vid det
som vara Eldorado. En man taga inmutning och
sedan gå därifrån, och ingen annan man veta vad
han bli av. Mannen, honom som mutat in lotten,
aldrig komma igen. Sextio dagar förgå utan att nå-
gon man låta inregistrera sig för inmutningen. Då
andra män — massor av andra män — vad ni kalla
’kasta sig över’ samma inmutning. De rusa i kapp
— o så fort, så hastigt som vinden, för att den som
komma först skola bli inregistrerad. Och honom bli
mycket rik. Honom kunna skaffa föda åt familj.»
Harrington sade ingenting om den förnämsta or-
saken till sitt intresse för det han nu hade hört.
»När är tiden ute?» frågade han. »Vad är det
för inmutning?»
»Så jag säga till Louis Savoy i går afton», fortfor
hon utan att höra på honom. »Och jag tänka att
honom bli den som vinner.»
»Må hin ta Louis Savoy!»
»Louis Savoy tala med mig i min hydda i går
afton. Och honom säga: ’Jag vara kraftig man, Joy.
Jag ha goda hundar. Jag ha god tur. Jag bli den
som vinner. Och ni kanske då vilja ha mig till man?’
Och jag svara honom och säga ...»
»Nå, vad svarade ni?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
