Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrskenets dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
hade hållit honom i ovisshet från första gången de
träffades, och han hade så småningom lagt tålamod
till sina övriga dygder.
»Hej! Vargkäft!» skrek hon och hoppade upp
på släden, då den plötsligt satte sig i gång. »Hej!
Framåt!»
Harrington såg efter henne, medan hon svängde
av nedåt vägen till Forty Mile. Då hon kom till den
plats där vägen delade sig och gick över floden till
Fort Cudahy, höll hon in hundarna och vände sig om.
»O, mister Lätting!» ropade hon tillbaka, »Varg-
käft säga ja — om ni vinner!»
Men på ett eller annat sätt, så som det brukar gå
i dylika fall, kom detta ut, och hela Forty Mile, som
redan förut hade spekulerat i Joy Molineaus val mel-
lan hennes bägge senaste friare, började nu hålla vad
om vem som skulle segra i den blivande kapplöp-
ningen. Lägret delade sig i två partier, och på var-
dera hållet gjorde man alla tänkbara ansträngningar
för att få se sin favorit avgå med seger. Där blev
en vild ävlan efter att skaffa de bästa hundar som
funnos att få — ty framför allt var det en nödvän-
dig sak att ha goda hundar, om man ville lyckas.
Och segern skulle ha mycket att betyda för den som
vann. Förutom lyckan att få en hustru, vars like
icke stod att finna, gällde det också en guldfyndighet,
som var värd minst en million.
På hösten, då det kom underrättelse om Mc Cor-
macks upptäckt vid Bonanza, hade hela Lower Coun-
try — däri inbegripet såväl Circle City som Forty
Mile — givit sig av uppåt Yukon; åtminstone alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
