Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Famagustas Slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Famagustas Slott.
Ingången till ett underjordiskt fanghvalf. Afton. Holofernes
och en Fångvaktare, med Iykta och nyckelknippa.
HOLOFERNES.
Nå, hur går det, Herr Vaktmästare? Hur länge skall
han tumma nyckelknippan? Öppna! Jag har brådtom.
VAKTMÄSTAREN.
Tålamod, tålamod, Herr Landstorms-höfding! Vår
aller-nådigsta Drottning ger så sällan befallning
att släppa ut någon ur dessa hundkulor, att nycklar
och lås kommit alldeles ur vana dermed.
HOLOFERNES.
Prat! Hon ger så mycket oftare befallning att
släppa in; så att jernverket aldrig är i fara att
rosta. Eappa dig, Aron! Annars önskar jag Uriel,
Ithuriel, Sachturiel, eller, för korthetens skull,
alla djeflar i Talmud öfver din flintskalle.
VAKTMÄSTAREN.
Jag är längese’n döpt.
HOLOFERNES.
Gör ingenting, Aron, platt ingenting. Juden sitter
ändå qvar i dig, som masken i snäckan, eller som
räfven i din stamfader Jacob. – Nå, ändtligen!
En fängelsedörr uppläses och bommarna skjutas ifrån
hvarandra.
Ett hyggligt dån, detta rasslande med låsar och bommar!
helst när det har långa mörka hvalf att genljuda i. – Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
