Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Florinnas Rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
89
Det drifver ej annat, än kärlek,
Från afton till ljusan dag.
Men hjulet i stycken springer,
När forssen är alltför full, -
Och klockan till likfärd ringer,
Om dig jag förlora skull’.
FLORINNA.
Så lefde och så sjöng man i den tid,
Som redan är för oss till fabel vorden;
Enfaldig som dess oskuld, som dess kärlek,
Den vexelsången menlöst bjuder oss
En poesi, för dagens vittre gömd;
En poesi, hvars högsta skönhet läses
Just mellan, bakom, öfver sjelfva orden.
LILA.
Att alltid Kärleken är medelpunkten
För allt, hvad skalderne förtälja oss!
FLORINNA.
Förmodligen derför, att lifvet, verlden
Ej äga någon annan, goda flicka! -
Men nu, min Lila, hvila dig; lägg från dig
Den gamla sagoboken! länge nog
Du nu mig föreläst.
LILA.
Som du befaller!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
