Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öppen plats af Parken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Godt! mitt åskådnings-galleri är riktadt
Med än en tafla. Fyllnad för mitt hjerta,
Slikt sökte jag ju ej. För sådant kraf,
Till dig, vältaligt tigande Natur,
Till dina stjernor, skogar, berg och vatten,
Jag vänder mig; ifrån min barndom van
Att mig förlora i ditt helas själ,
Att flägtas hän i dina lunders hviskning,
Att lösas i ditt ljus, att, spridd med det
Emellan löf och lätta sommarmoln,
På gräsen leka af och an i strimmor,
Och sist, se’n en omätlig fröjd och klagan
Mitt inre sammansmält med ditt, ånyo
Ur detta öfverflöd mig sjelf förnimma,
Vid ljuden af en återvaknad sång,
Som samfäldt qväller ur ditt bröst och mitt!
Och är det då af menniskoförakt,
Som alla dessa samqväm så jag skyr? -
Hur falskt! Jag söker, ifrån ort till ort,
Just menniskor. - Hur många har jag upptäckt?
Hvem annan är det namnet värd, än den,
Hvars panna stämpeln bär af gudabörd,
Af ursprungsfrisk odödlighet, af ren
Och stor naturstyls lif, som aldrig låter
Af låga lustar sig förvirras, aldrig
Af allmän-satsers pligtbud sig bekymras,
Men modigt lyder blott en inre lag
Af skön nödvändighet, gudomligt tvång? -
Må sådana mig möta; då skall synas,
Om menniskor jag älska vill och kan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
