Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagbräckning. Skogshed i hufvudstadens grannskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Att af en lika ömklig djurslägt spisas;
Och dennas medelpunkt är menniskan, -
Den lumpna, med sitt anspråk och sin klenhet!
Alltsammans frukten af en fad roman
Emellan Ljus och Vatten, sedan Solen
Kom åt att rycka till sig herrskarspiran. -
Men, detta öfverstiger ditt begrepp,
Och dagern blir olidlig - skiljoms åt!
DROTTNINGEN.
Hög tid det är - och re’n från skogens bryn
Hörs spännet frusta för min karm; farväl!
SYSIS
ensam.
Af henne hade något kunnat bli,
Men sjelfklokheten har förderfvat det.
Och dubbel är hon - dubbel! Ha! rent spel
Ar ej i hennes ställning till Amundus -
Men hoppa, docka, hoppa likafullt,
Hvart på min ståltråd jag behagar rycka!
Nu kom, du viga häst! Mitt yrke medför
Otaliga bekymmer, men jemväl
Rätt mången afundsvärd beqvämlighet.
En qrastkäpp ställer sig framför henne.
Torra träd! vid Sysis bud
Lifva dig, på vanligt sätt;
Gångare! bär Typhons brud
Lika sedigt fram, som lätt!
Går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
