Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagbräckning. Skogshed i hufvudstadens grannskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
DEOLÄTUS.
Du nyss ditt hjertas drottning återfann?
AMUNDUS.
En himmel samfäldt hem var för oss tvenne,
Dess sol i tvenne bröst gemensamt brann! -
Men all min salighet ditt sinne känne!
DEOLÄTUS.
Fast oerfaren, jag den fatta kan!
Om ej dess allmakt osedd stämde lutan,
Tror du, att skalden sjöng dess hjelp förutan?
AMUNDUS.
Vi skildes åt på dunkelgröna grunden;
Du gick uppför ett berg, att der förnimma
De klara stjernors språk i stilla natten.
Min stig mig förde upp till konungslunden,
Som månklar sågs kring sina borgtorn glimma;
Blott suckar rörde nu dess löf och vatten.
Väl kring den helga skatten
En ringmur böjde sig i stolta ringar,
Och, hånande, i fjerran fönstren blänkte:
Men öfver muren sänkte
En vänlig ek sin gren, och gaf mig vingar.
På vesterns rosor Sömnen satt, att sira
Sin nu åt Kärlek skänkta jordens spira.
Inom en myrtenskuggas glesa slöja
En silfverdamm framför mitt öga bredde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
