Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje äfventyret - 7. Sc. - 8. Sc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
200
ehuru lyckligtvis nu sanningen, aldrig länge fördold för höga själar,
omsider segrat o. s. v. Men hennes alltför veka hjerta är det enda skäl,
som förmått henne att lifligt inse orättvisan af så många på kroppsliga
behags vägnar vanlottade qvinnors öde, och karlarnes barbariska ensidighet
m. m. Amundi svar: - kunde helt enkelt säga henne, att denna sak
grundade sig på ett orubbligt naturförhållande - att hon derföre kunde
anklaga Gud, som gifvit manliga könet sinnen o. s. v.; men tror sig
kunna undgå detta barbariska svar - och utvecklar nu sin theori öfver
det, som utgör fruntimrens egentliga skönhet, och hvilket äfven de fula
kunna Yara i besittning af. Drottningen, ironiskt, att han dock torde
veta af egen erfarenhet, om han sökt hos fruntimren endast detta.
Amundus vill nu höfligt afbryta samtalet och säger, att han med det
första hoppas få tillfälle att fortsätta denna angenäma undersökning, men nu
måste han, öfverhopad af hvarjehanda omsorger, för denna gången
urskulda sig. Drottningen vänder nu åter, genom de utsöktaste svängningar,
samtalet direkt på sin dotter, hvars belägenhet och olyckliga kärlek hon
skildrar med de mest rörande färger. Allt syftar derhän, att röra
Amundus och förmå honom till ett besök hos Forella. Då Amundus immerfort
undviker, ehuru i de artigaste former, faller ändtligen Drottningen på knä,
och låter sista minan af sin vältalighet springa; besvär honom vid hans
ädelmod, vid smärtan af en moders kärlek för sitt enda döende barn o.
s. v. Amundus blir uppvekt och vacklande, begynner gifva efter, och då
Drottningen ytterligare insisterar*), lofvar han omsider att vid nästa
budskap från Drottningen komma och beledsaga henne till hennes dotter,
ehuru han tror att detta besök skall mera skada än gagna. Går, i full
förvirring. - Sysis kommer fram undan förhänget, och klappar händerna
- säger, att så höfves det att tjena den outforskliga Natten, tingens
mäktiga moder, med djupt förborgad klokhet och dunkla, oupptäckliga
anslag. Drottningen fäller ett hånfullt yttrande öfver de ädelmodiga och
de känslofulla.
7. Sc. Monolog af den arma Florinna i hennes aflägsna fångtorn.
Det ligger i en vild och ryslig trakt af parken - ser hemskt ut. -
Florinna har alltid såsom barn fruktat för detta torn o. s. v.
8. Sc. Cyprino kommer i stor glädje till Amundus, och berättar
honom att ändtligen Lauretta Mangipani för honom upptäckt, det
Florinna verkligen finns i slottet, inspärrad i ett aflägset rum af den elaka
Drottningen; att hon sagt sig känna belägenheten af detta rum, och
kunna föranstalta ett möte mellan de begge älskande, öfver hvilka hon alltid
hjertligt varkunnat sig, nästa afton; då det äfven sannolikt skulle bli
*) Med erinran, att han ju icfce behöfver förställa sig och hyckla kärlek till Forella, blått tilltala henne
med vänlighet m. in sä kunde hon kanske derigenom återställas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
