Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde äfventyret - Åttonde äfventyret - 1. Sc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
268
bifall; mångdubbladt dön af pukor och trumpeter. Cyprino, efter en djup
bugning, nedstiger på öfversta trappsteget, och sätter sig der, med
svärdet blottadt liggande öfver sina knän. Nu kallar Drottningen fram
An-droklos och Murusi, dem hon gör till Cyprinos medhjelpare; dessa begge
intaga sina säten ett steg nedanföre Cyprino. Nu håller Florinna ett
slut-tal, hvari hon prisar den nya regeringen, samt befaller den, folket
och sig i Guds hand, och uppmanar alla närvarande att följa sig in i
Guds hus, för att der gemensamt uppsända till den Evige sina böner. I
detsamma hon stiger upp från thronen, och alla till processionen hörande
börja ordna sig till att följa henne, samt klockringningen åter begynner,
faller förhänget.
ÅTTONDE ÄFVENTYEET.
Florinna företager, ensam och förklädd, en resa för att uppsöka Amandus, samt träffar på
?ä-gen Feernas land, öfrer hvilket Gendillah är Drottning.
l. Se. Afton: trakt vid hamnen i Famagusta. Troubadouren står
lutad mot bröstvärnet af en i vattnet utskjutande stendam, blickar utåt
hafvet och slår sin cittra till en sång af kärlek och trånad (i tonarten af
«Dein Leben, Herz, fur wen ergliihfs?», i Goethe’s S a ty ros); under detta
kommer Deolätus, lyssnar till sången, som behagar honom, och närmar
sig obemärkt till den unge sångaren, hvilken han ännu icke lärt känna
(emedan Troubadouren först efter Deoläti afresa till Norden hade
ankommit till Cypriska hofvet). Troubadouren sjunger tre stropher, mellan
hvilka Deolätus för sig sjelf gör korta gillande anmärkningar; ändtligen
klappar honom Deolätus sakta på axeln, och säger: «Bravo, älskvärde
yngling! Far så fort, och förlåt om jag stör dig i ett ögonblick, då Poesiens
Gudomlighet synes vara dig särdeles bevågen.» Troubadouren, vändande
sig hastigt om, betraktar en kort stund Deolätus med spänd
uppmärksamhet, och utropar ändtligen, fattande hans hand med lifligaste uttryck af
glädje och vördnad, att, om ej alla kännetecken bedraga honom, och en
bestämdt sig uttalande inre röst, så står framför honom den store
Mästaren i Sångens och i Tankans konst, som han så länge önskat få se
ansigte mot ansigte. Deolätus svarar, att om han med denna titulatur,
som vore något Orientaliskt tillskuren, menar honom, Deolätus, så har
han ej tagit vilse; och fägnar det Deolätus högligen, att träffa en ung
medbröder af så ädelt uttryck och så lofvande anlag. Troubadouren
frågar, hvilken lycklig omständighet han har att tacka för den glädjen, att
Deolätus nu åter beträdt Cyperns jord. Deolätus säger, att han ej
kunnat längre motstå sin längtan att efter så lång mellantid engång återse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
