Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRORD.
Må nu ingen rättsinnig menniska undra öfver att ett något bizarrt
förhållande härigenom uppstår!
Personalen till våra kalendrar och öfriga julböcker kommer nyskapad och
— icke nog härmed — äfven fullt färdigklädd från främmande land, och för
oss arme författare återstår ingenting annat än att i dessa döda väsenden inblåsa
det erforderliga lifvet samt derefter ställa dem i möjligaste bästa harmoni sins
emellan, om de än i afseende på såväl varelse som sysselsättningar — ty till
råga på allt ha de äfven vissa göromål för sig — synas aldrig så oharmoniska.
Härmed tillgår sålunda:
Förläggaren, d. v. s. egaren af kropparna, vänder sig till någon
skriftställare, som han anser i stånd att åtaga sig Promethei befattning,
hvar-vid han yttrar sig ungefär sålunda:
”Jag har införskrifvit några högst magnilika stålgravyrer, dem jag
önskar att få skrifvet öfver, så eller så många ark” (antalet nämnes). ”Jag
har låtit borttaga den utländska underskriften och ditsatt en svensk — det kan
bli en ledning för kapitlen, och jag är viss att då jag vänder mig till er”
(bugning å förläggarens och förf:ns sida), ”kan det icke bli annat än bra!”
Författaren tager nu gravyrerna och beser dem med all upptänklig
noggrannhet. Dessa liflösa figurer, dem han blifvit ombetrodd att gifva
ett slags själar, vilja ej ordna sig för honom — han skakar på hufvudet.
”Det är icke alls svårt!” säger förläggaren, ty såsom den der betalar,
känner naturligtvis han bättre saken, än den som tager emot hans penningar.
För min del har jag likväl varit så öfvertygad om svårigheten i denna
art af författarskap, att jag hitintills afslagit hvarje dylikt anbud. . .
Men för några veckor sedan anmodade mig förläggaren af
närvarande lilla arbete att skrifva öfver fem plancher. Jag skulle som vanligt
hafva svarat nej — händelsen fogade sig emellertid så, att förslaget kom i ett
frestelsens ögonblick, och jag svarade ja.
En fransysk författare satt en gång på gården till sitt ännu ofullbordade
hus och funderade öfver materialier till en novell, hvilken i sin lur
kunde gifva honom materialier att uppbygga den flygel, som ständigt
föresväf-vade honom. Och hans bön blef hörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
