Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 8. Jägaren i skogen och vid hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄGAREN I SKOGEN OCH VID HEMKOMSTEN.
53
hafva skänkt honom bra mycket nöje, då de kunde komma honom att
glömma icke blott de förtretligheter, som väntade honom hemma, utan
till och med den fråga, hvilken först af alla bort falla af sig sjelf, den
nemligen, hvarföre skaifaren, då han såg vildtet bortstjälas, icke qvarhöll
tjufven eller tog det tillbaka.
Skaifaren fann emellertid icke skäligt att afvakta tiden för sin
herres uppvaknande till bättre minne. Han bugade sig och försvann, utan
att patronen ens gaf akt derpå.
Man kan vara förvissad om att patronessan icke hade ultenie-minen
på sig, då hennes kärälsklige man hemkom.
Från sin plats i förmaket varseblef hon den återvändande, och ur
stånd att vänta tills han väl kommit in, slog hon upp fönstret och ropade:
”Hvar i herrans namn hade du tankarna, då du löpte af utan att
säga Gottlieb till? Jag kan säga att du visar dig rätt vänskaplig mot
min slägting, och jag kan säga att det är märkvärdigt att du nu dertill
kommer hem utan honom, då jag skickat honom att leta upp dig . . .
Men hvad nu — skall jag tro mina egna ögon: hvar är vildtet som jag
skulle ha till middagen?”
”Kära Ulrique-Eugenie, kan du icke vänta tills jag kommit in och
fått ömsa kläder — jag har så farit omkring i öster och vester att jag
knappt kan dra andan.”
”Hvar har du vildtet?”
”Puh... pub ... jag orkar icke tala 1” Och dermed kilade patron
Fabian förbi fönstret och upp till sig.
Men den lisan var kort.
Fru Ulrique-Eugenie kände ganska väl vägen, och hennes harm
stegrades till en ytterligt svår höjd, då hon slutligen fick veta att
vildbrå-det, som hon sjelf skulle hafva ätit till middagen — den känsliga
Ul-tenie var en smula gurmand — blifvit bortstulet, medan hennes man,
dignande af trötthet efter dagens strapascher, en stuud öfverlemnade sig
åt sömnen.
”Ah, om jag bara visste hvem som gjort det... ja, om jag visste
det... så skulle jag sälta den kanaljen i stocken. Och du, din mes.,
jo, du är en man du — vill du låna din hustrus kjortlar... somna på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
