Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 9. Köpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖPET.
61
endast en fattig ärlig mans ärliga hustru, men om böner kunna verka
det minsta ...”
Och Magda — den stolta Magda, som förut snäst patronen,
hvar-helst hon trätfat honom — ihopknäppte sina händer och såg på honom
med sin mest rörande blick.
”Åh, misströsta icke, älskvärda Magda: sådana blickar och
böner ha en undransvärd makt öfver mig — och det är visst att den der
ställningen är riktigt gudomlig!”
Nedslagen lät Magda sina armar falla, och på samma gång
ned-sjönko ögonlocken öfver den bedjande blicken.
”Jag ser väl att herr patron icke vill göra någonting?”
”Tvertom vill jag göra allt hvad i min förmåga står, om blott
Magda hädanefter icke bemöter mig med en så stor ovänlighet som
hittills.”
”Om herr patron icke fordrar annat än vänlighet,” svarade Mggda,
kufvande sin harm öfver den förtroliga benämning, som hon nu för andra
gången erhöll, ”så skall den visst icke saknas efter en så stor tjenst.”
”Nej, på min heder, ingenting mer — om jag blott, då jag träffar
Magda, såsom grannar ibland tillfälligtvis göra, får se en liten söt min
och en god blick, så åtager jag mig att så ställa till, att denna
ledsamma händelse icke blir känd... Och till bekräftelse på att vi
hädanefter äro vänner, begär jag blott en kyss!”
”Det kan icke ske!” svarade Magda med förtviflans köld. ”Jag
älskar Calle som en bror, och ville ge allt för honom, utom det som
jag icke rår om.”
”Hvad vill det säga, min sköna egensinniga — hvem eger de der
rosenröda läpparna, om ej hon sjelf?”
”Från den stund jag trädde i brudstol, ansåg jag dem tillhöra
ensamt min man — och så mycket herr patron vet, icke blir patron den,
som frestar mig till glömska!”
”Nej se, förrän du, din gemene skälm, får kyssa Magda, förr
springer jag godvilligt i kurran!” ljöd det från dörren. Och in tittafe först
Calles hufvud och sedan följde hela kroppen, under det ansigtet förvreds
af de mest vådliga grimaser.
”Jaså”, utbrast patronen i raseri, ”du vågar pröfva min godhet, ditt
dumhufvud!”
”Jag vågar väl pröfva det, som är mer att lita på!” svarade Calle
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
