Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 9. Köpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“ KÖPET.
63
”Jag får”, sade hon, utan att en min förrådde hennes vunna seger,
”på det högsta tacka herr patron, som har den godheten att för Calles
frispråkighet förlåta honom hans stora odygd. Men, herre gud, den
stackarn är så enfaldig i sinnet!”
”Det är just för hans enfalds skull som man har öfverseende med
honom. Och eftersom jag nu icke bryr mig om saken, skall jag Jemna
fru Lönner i fred för ett så okärt besök. Hvad beträffar vildbrådet, så
må Calle behålla det: han skulle Icke undgå misstankar, om det
uppskickades till herrgården.”
”Och herr patron bibehåller ingen hätskhet emot oss?”
”Jag — Gud bevare mig! När jag förlåter, glömmer jag också.”
Magda steg ur väfstolen, neg, tackade och följde herr patronen långt
ut på backen. Der stannade hon, medan han vek åt sidan för att hemta
hästen, den han bundit vid ett träd.
När han sedan red förbi henne, helsade han ånyo. Men den
hels-ningen kom Magda att skälfva till. Hon skulle icke hafva blifvit
hälften så förskräckt, om hon trampat på en orm, hvilken sparade henne i
dag, likväl för att bita henne i morgon.
Det blef ingenting nämdt om denna händelse för gamle Lönner:
Magda ville icke oroa honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
