Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 13. En förvisning och ett återseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FÖRVISNING OCH ETT ÅTERSEENDE.
83
”Och derpå skall han icke vänta förgäfves! Jag har väl arrangerat
värre än så.”
”Aha, du börjar tala ur myndig ton — du förvånar mig i sanning!”
”Och likväl om någon har skäl att yttra förvåning, så är det jag.”
”Åh, jag måtte säga!”
”Jag kommer till slägtingar, hvilka först visa mig en innerlig
välvilja, och hela min själ vändes till dem — ty det är ett behof för mig
att vara tacksam — men ett tu tre ändras allt, och jag behandlas som
en skolpojke, hvilken man ej vågar låta ta ett enda steg, af fruktan att han
skall begå någon dårskap. Vid denna art af förmynderskap är jag ej
van, och som det icke ligger i min natur att underkasta mig det, ber
jag moster Ulrika icke försöka ett inflytande, som — taget så —
alltid blir fåfängt!”
”Du glömmer, stackars tok, att jag, som är rik och har inflytande,
kunnat i många afsenden jemna din väg?”
”Det glömmer jag visst icke, och jag hade varit alltför lycklig,
om jag förmått bibehålla mig i moster Ulrikas ynnest — men på
bekostnad af min tanke- och handlings-frihet önskar jag ingenting.”
”Du går då åter till dalen — till mamsell Nanny?”
”Utan tvifvel! Hon behöfver mig, och jag längtar efter henne.”
”Således älskar du alltjemt den der unga flickan?”
”Jag vet icke om jag älskade henne, när jag gick, men det vet
jag att hennes bild ständigt gjort mig sällskap på resan och att jag
genast skall återse henne .... ”
”.. för att säga henne den der galenskapen ?”
”Ah nej, det vore ovärdigt, då jag ej kan säga henne något mer.”
”Nå, himlen vare lof, du inser då att det är omöjligt!”
”Hvilket ?”
”Att gifta dig med henne.”
”Omöjligt anser jag det visst icke, men som det är osäkert
huruvida jag, när jag en gång blir i tillfälle att gifta mig, önskar göra
Nanny till min hustru, så blir bäst för bådas vår skull att stanna vid
vänskapen.”
”Hör på, Gottlieb lille: stundom talar du så klokt, att det kanske
lönar mödan att göra dig ett förslag!”
”Nåväl ?”
”Efter hvad jag anar, är det blott medlidande som drager dig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
