Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 15. Vakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
VAKTEN.
Men patronen, 1 stället att förnöta tiden med spejning, klappade
flera slag på rutan.
Den alltjemt sofvande Magda hörde emellertid ingenting.
Patronen lade då ögonen intill glaset, och upptäckte genast samma
tjusande syn, hvilken nyss fängslat Gottlieb.
icke förty var det just ingen kärleksfras som vid anblicken af
Magda undföll vår älskares läppar.
”Fördömda qvinna”, mumlade han, ”hon gör mig galen — hon
skulle se mig i sjelfva afgrunden förgås af begäret efter en droppe
vatten, och ändå icke räcka mig den!”
Han klappade på nytt, och det med sådan styrka, att det klingande
ljudet bort uppväcka hvar och en annan än den, som haft en sådan
dag som Magda.
I detta ögonblick tycktes likväl patronen bli rädd för sin egen
dumdristighet ... tänk, om någon annan än den, som signalen var ärnad,
hade blifvit väckt — o fasa, om hans nattvandring blefve känd och
kom-me för hans hustrus öron!
Lyckligtvis hade det ingen fara från de sofvandes sida.
Den äkta mannen började darra i alla leder — sådan respekt
hade hans ”töta Ultenie” till och med på afstånd. Och det är möjligt
att han öfvergifvit sina fredsunderhandlingar med den vackra Magda,
derest han icke varseblifvit den omnämda segelgarns-ändan.
Att sticka in en liten syrénqvlst och haka af öglan, var ett
ögonblicks verk; och innan Gottlieb ens hann begripa sammanhanget, såg
han fönstret öppnas och sin värde farbror försvinna.
Vid detta buller måste Magda vakna — och hon gjorde så ock.
Som; en fjäder spratt hon upp. Och då hon såg framför sig
patronen på Almvik, kände hon ett ögonblicks dödlig ångest, men det var
också blott ett ögonblicks.
Med blixtrande ögon och en spotsk krökning på sina täcka,
fylliga läppar trädde hon emot honom, och så hotande, så djerf var
hennes hållning, att patronen häpen steg tillbaka.
”Hvad är meningen med ett besök vid denna tid?”
”Jag har icke kunnat komma förr. Jag har varit hos domarn och
talat vid honom, och jag tror att vi kunna ställa så till att herr Lönner
redan i morgon är hemma.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
