Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 16. En högtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HÖGTID.
103
”Nå, eljest?”
”.. tar jag dig, vid gud, i famn och svär på att jag — så sant
jag är hederlig karl — älskar dig så som om du redan vore min hustru
. . . Och nu . . det må bära eller brista . . men jag står icke längre
emot ...”
Och Gottlieb gjorde bokstafligen hvad han sagt.
”Ack, ack”, utbrast Nanny, på en gång gråtande och leende,
”detta är ju alldeles vettlöst!”
”Nej, tvertom är det gudomligt!”
”Men 1 morgon kommer ångern.”
”Icke för mig, Nanny! På heder och tro, min lilla fru
assessorska, det skall gå förträffligt — vi äro arbetsamma, ha få behof och
det är så öfvermenskligt roligt att vara kär!”
”Men ...”
”Se så, lägg bort det ordet — sedan jag tagit mitt beslut, känner
jag icke till något men. Och som vi icke behöfva stora omkostnader
för bosättningen, så behöfva vi ej heller låta vår skönaste tid gå bort
i fåfäng väntan: om ett år eller två låta vi presten läsa vigseln öfver
oss, och dermed tar jag dig under armen och vi spatsera ut ur din
dal, att med glädtigt mod möta hvad vår Herre behagar sända oss.”
Nanny, som länge bjudit till att akta sig för berusningen, blef dock
allt mer och mer indragen i den — och sammankomsten slöts med en
ny öfverenskommelse, motstridande den förra, nemligen att de evigt
skulle älska hvarandra.
Tills vidare borde likväl denna förändring vara känd afendastdem
sjelfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
