Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 20. Syskonen. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYSKONEN. SLUTET.
123
” . . bin onde, så är han i förstun!” inföll Gottlieb, i det han
med sitt samma glada och hurtiga ansigte inträdde och räckte ena
handen åt gnbben och den andra åt Magda.
”Välkommen, välkommen, herr Gottlieb!” utbrast den gamle, och
hans blick erhöll en ovanlig glans. ”Just i dag skulle Ragnar ha
skrif-vit, och som jag nyss sade till Magda, en del af skulden kunna vi väl
afbörda, men aldrig i lifvet förmå vi afbörda den andra.”
”Nog om det, min gode fader Lönner — jag hade kanske också
min egennytta, då jag så gerna tjenade den lilla familjen i dalen . . .
Men, ursäkta, hvar är Nanny?”
”Hon är ute och fiskar med Ragnar och lille Konrad”, inföll
Magda, som redan slängt kaffepannan på elden, ”och det dröjer icke länge
innan vi ha dem här.”
”Aha, är styrman Lönner hemma — så mycket roligare: då får
jag göra hans bekantskap.”
"Kapten 1 vår, herr Gottlieb!”
" Krono-befallningsman^ om fru Lönner behagar!”
”Hvad — allaredan?”
”Ja, för hela åtta dagar se’n. Men min rätta lycka kommer ej
heller förrän med våren, då jag ärnar skaffa mig min egen lilla
hushållning.”
”Håhå — kanske också någon, som hushållar?”
”Det kunde väl hända det!”
Vid dessa ord kastade Magda en förstulen blick på far, som
besvarade den. Men Gottlieb afbröt ämnet och talade i stället om
saknaden af den beskedlige Calle, hvars bortgång han redan erfarit.
Under den halftimina, som härefter förflöt, visade den unge gästen
nog mycken otålighet. Han gick jemt att titta i fönstret och såg ej
huru Magda och far småmyste bakom honom.
Slutligen sjntes båten — och nu ilade han nedåt stranden.
Det var verkligen de båda syskonen som återkommo.
Och liksom en gemensam sympati inom hela familjen i dag fört
allas tankar åt samma håll, så hade äfven Ragnars och Nannys
samtal hvälft sig kring den unge hjelparen i nöden, Nannys vän . .
Och så fint hade Ragnar pröfvat tillståndet i systerns hjerta, att han
fått veta nästan lika mycket som Calle en gång fick veta. Men huru
mycket Ragnar än ville likna Calle i god tro, kände han sig dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
