Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fryxells skriftställeri efter 1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
idéer. Största oviljan väckte dock Thorilds
öfver-sitteri och sjelfkärlek. Fryxell skrifver härom:
»I början är det något vackert i Thorilds
förgudning af naturen, i hans planer på
mensklig-hetens omskapning. Det är en skön ynglingadröm.
Snart förfulas den dock af sjelfförgudning. Thorild
är en Narcissus, som i snillets källspegel i början
såg och beundrade den deri afspeglade naturen
och himlahvalfvet, men som sedermera fick ögat
på sig sjelf, försjönk i denna åskådning; — och
förtvinade.–-Jag underskrifver Tegnérs ord:
»fosforisterna häfva och häfva på Thorild för att
göra honom till en stor man, men fåfängt.»–-
Thorilds öfversitteri och glåpord mot Kellgren,
Goethe, Leopold, Klopstock m. fl. hade Fryxell
svårt att någonsin förlåta, och i hans tanke har
Atterboms biografi snarare nedsatt än höjt
Thorilds minne*).
Alla dessa insagor mot Atterbom hafva sin
grund ej blott i den större detaljkunskap i
ämnena, som senare tiders forskningar lemnat; ej
blott i Fryxells bemödanden att låta fakta och
endast fakta tala, utan ock i de båda
biografernas olika författarpersonligheter. Fransmännens
talesätt »il a les défauts de ses qualités» besannas
i vissa fall på Fryxell. Hans egen harmoniska,
sunda och rationela begåfning gjorde honom
ofördragsam mot all öfverdrift, ensidighet, fantasteri och
fanatism hos andra. Yttringar af djdika egenheter
voro honom så främmande, att de föreföllo honom
nästan som affektation och onatur. Svårt var för
*) Se bref till v. Beskow af 26 Sept. 1859.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
