Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erik, i striden illa sårad, fanns död liggande i en skog uti
Westergöthland, dit han efter slaget flyktat.
År 1180 yppades en stor orolighet i Skåne; landet
reste sig mot Erkebiskop Absalon. Saxo nämner intet om
orsaken till denna resning; men Arnas Magnæus i sin Seländska
Chrönica berättar, att första missnöjet kom deraf, att
Absalon tillsatt några förnäma Seländare, såsom Esbjörn
Snare, Sune, som var Absalons syskonbarn, och Saxo
Thorbjörnsson med flera, att vara Länsmän öfver Biskopsgodsen,
hvilket Skåningarne misstyckte; men då desse ålade
Söderskåningarne, att ur skogarne framsläpa en hop timmer från
sådana ställen, dit de icke kunde komma med hästar och
vagn, ansågo Skåningarne en sådan medfart för skymflig, då
de handterades såsom oskäliga kreatur.
Absalon var på Seland, då han fick tidning om Skåningarnes
uppror; genast for han öfver till Lund, ehuru hans
vänner rådde honom derifrån. Der höll han allmänt ting
med Skånes allmoge, som klagade öfver många oförrätter
och äfven öfver sin Gilkare Thord Tott. Thord rådde
Absalon att samla dem utom staden vid Lybers hög, Skåne
landstings vanliga samlingsställe. Ty så länge de voro i
staden kunde intet för deras dryckenskaps skull uträttas.
Absalon stillade allmogen sedan han fått den ur staden, och
man trodde detta oväsende vara förbi; men ny resning
begyntes åter i norra delen af Skåne. Allmogen samlades vid
Hvidekilde och Hvidsköfle. Absalon reste ditupp, men hade
nära råkat uti de upproriskes händer; han måste flykta ur
landet, så förbittrad var menigheten mot honom. Thord
Tott skaffade honom ett fartyg, på hvilket han gick öfver
till Seland. Detta Skåningarnes förhållande tog K. Waldemar
mycket illa upp, som derföre om hösten med sin flotta
och en ansenlig krigshär landsteg vid Helsingborg. När
Konungen kom med sin flotta, var hela stranden kring
Helsingborg full af båtar, ty allmogen låg här på sillfiske. Allt
var stilla tills Erkebiskop Absalons skepp kom till stranden,
hvilket var ibland de sista uti Konungens flotta. Då de
sågo honom med sitt skepp landa, rusade folket till det
stället, kastandes sten mot honom och förmenandes honom
landgång. Här såg nu illa ut. K. Waldemar vardt vred och
befallte sina hofmän göra sig redo att angripa bondhopen.
Biskop Sven från Århus, med i denna ledning, tog Konungen
om lifvet och med sina böner afvärjde blodsutgjutelse.
Absalon, oaktadt de förbittrade Skåningarnes motstånd, kom
ändtligen i land. Allmogens hetta lade sig. Folket deltes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
