- Project Runeberg -  Helsingborgs historia /
348

(1851) [MARC] Author: Elias Follin, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sundius, Borgmästare i Malmö. Ilans fru het Catharina
Oel-reicb, enka eller en Ekelund, och i detta gifte hade hon en
son Johan Gustaf Ekelund 1716 Uyttmästare, och en dotter
Maria Juliana Ekelund, gift med Kyrkoinspecloren Olof
Eeuk. Med Prosten Sundius hade hon Irenne barn, sonen
Matthias Sundius hlef Pastor i Östra Sallernp, sonen
Magnus Sundius Pastor i Ivetofla, sonen Johannes — monne han
ej hlef Handlande i London? Prosten Sundius lemnade sitt
hus i välstånd, efter bouppteckningen steg det till 8000 Dir
amt, som svarar mot 4000 Kdr Specie. Under kriget 1710
gick del mesta af denna egendom förloradt. Prostinnan
bodde i Fjerrestad då Danskarne föllo in i landet, der vardt
hon plundrad och till och med illa handterad af Danska
ströfvande partier. Hennes vackra hus i staden, det hon
borthyrt till Tullinspccloren Appelherg, gjorde de till
ma-gazin och hlef så illa medfaret alt det i mänga år ej kunde
bebos. Enkefru Sundius var annars ett katigt och äredrygt
fruntimmer, samt hade flera processer.

Prosten Sundius omtalas ännu i dag af allmogen i
YVel-|uf och lians socknar såsom en klok man, den der kunde
tillrättaskaffa hvad bortstulet var. Han brukade sjelf
Wel-lufs prestgård. En gång hände att vid prestgården
hort-kommo ett par oxar: gårdsdrängen letade efter dem i tvennc
dagar, men förgiifves; gick så till Helsingborg och beklagade
sig för sin husbonde, att de bästa oxarna voro bortstulna.
Prosten svarar honom genast: vänta litet så skall jag slraxt
säga dig hvar oxarna äro; gick så in i sin hokkammare och
efter en liten stund kom ut, sågandes (ill drängen: gack till
den byn Hjortskog eller Fril.lcslad, i den gården, hos den
bonden, der finner du dem, de stå uti hans fähus. Drängen
gjorde så och fann oxarna. En annan gång stals en ka 1 f nr
en liten hage vid prestgården. Förgiifves efterspanades ilen.
Drängen gick till Prosten, berättade livad som skett var.
Prosten gör på samma sätt som förra gången, säger drängen:
kalfven har en husman i det och det huset stulit, men han
är redan slagtad; du skall emellertid gå dit och när du
kommer in i stugan, står en kalfstek på kakelugnen, dcu
tager hustrun och här ut i ett annat rum så snart dn helsat
på henne; hvilket allt hände som Prosten sagt. Man
begriper lätt att allt delta var Prostens egen tillställning, och
att han hedt mannen taga in oxarna, samt skiiukt husmannen
kalfven, siigandcs dem huru de skulle förhålla sig. Men siu
dräng och sitt öfriga tjenstefolk i YVelhif satte han i den
tron, att han kunde skafta tillrätta hvad bortkommet var,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:23:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fehbghist/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free