Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig till hertig Bernhard af Weimar, som med sin armé
belägrade Chemnitz. Förmodligen har han dels längtat
att träffa en af hufvudpersonerna i slaget vid Liitzen,
dels redan nu velat inträda i armén. Men sannolikt har
hertigen ej härom velat på egen hand afgöra något utan
hänvisat honom till kanslern. Den ännu ej sjuttonårige
ynglingen, enligt nyss anförda källa till gestalt och
humör mycket lik sin herr fader, lät dock ej tillfället gå
sig ur händerna att i någon mån studera kriget. Han
såg ortens belägenhet an, heter det, och vågade sig så
nära fästningen, att han under den flitiga elden därifrån
träffades af ett skott i axeln. Såret var allvarsamt och
nödgade honom gifvetvis till någon tids stillhet.
Senast i januari 1633 finna vi honom emellertid åter
i Wittenberg, dock ej för att fortsätta sina studier utan
endast för att tillrusta sin affärd. Ty man kan förstå, att
han nu ville blifva något af, såsom han nyss lofvat, och
ej hade smak för några omvägar. Den största förlust
hade han lidit visserligen, men mod och själfförtroende
fattades honom ej, och på hjälp och befordran kunde han
fortfarande räkna. Axel Oxenstierna skulle inte glömma
sin konungslige väns honom särskildt anbefallde
blodsförvant. Ingen af Gustaf Adolfs närmaste skulle glömma
honom, och redan den 14 december hade särskildt Johan
Kasimir skrifvit till kanslern påminnande om den unge
Gustaf.
Lärdomssätet lämnade han den 25 januari 1633,
sedan han dessförinnan afsagt sig rektoratet och härför i
ett tal tackat. Å sin sida försåg honom akademiens
ordinarie rektor, professor Johannes Hulsemann, med ett
ståtligt afgångsbetyg, hvaruti han öppet kallas »den störste
hjältes, konung Gustaf den Stores och den Obesegrades
son». Härifrån begaf han sig först till Wolgast, dit
konungens lik anländt, och där han inte allenast mottogs
Frö din g,Biografiska studier. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
