Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor tapperhet Halmstad mot Erik XIV och vardt längre
fram ståthållare i Norge.
Det är emellertid ej genom någon af dessa Otte
Clausens söner, som Margareta Huitfeldt leder sitt
ursprung, utan genom en tredje son Claus (landsdomare
på Lolland, d. 1590), hvars son Anders Clausen flyttade
till Norge, där han genom gifte med Margareta Litle
(Basse) — fru Ingers till Östråt dotterdotter — vardt
ägare till Thronstad m. fl. gods i Hurums prästgäll.
Dennes son Hartvig, född på sin mödemegård Fosseholm
i Eker, var fru Margaretas fader.
Efter att i sin ungdom hafva gjort flera resor och
studier i utlandet fick denne herre åtskilliga
förläningar i Norge och utnämndes 1620 till bergshauptman öfver
samtliga bergverk i detta rike. Han var för öfrigt en
synnerligen ansedd man, ofta betrodd med medling i
rättstvister samt andra enskilda och offentliga uppdrag.
Tvenne gånger gift, först med Bente Schack, dotter af
Joen Schack till Skjelbred och Gurun (Gurre) Green, sedan
med Maren Skram, afled han år 1637.
Släkten Green (Grén af Rossö, som ännu i några
kvinnliga medlemmar fortlefver i Sverige) var redan på
1400-talet bosatt på Oroust och alltså genuint bohuslänsk.
En Lauritz Olsson Green var lagman i Viken och ägare
af Sundsby på Tjörn; hans son, Anders, Norges kansler,
ärfde gården, hvilken sedan vid den barnlöse kanslerns
död öfvergick till systern, den redan nämnda fru Gurre.
Om denna dam kan i förbigående nämnas, att hon
äfven efter döden hade sina öden, såsom en lokal
rimkrönika från medlet af 1700-talet vet att förtälja:
»Hum, gamle Guro Green, hviis Liig var balsameeret
i Sacristiet laae for længe ufortæret,
til sidst man hende tog med skrumpen hud og Haar
fra de nysgierige og stak i sorten Jord.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
