Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£65
nekande svensken. Samma dag på förmiddagen hade han
varit hos bankiren Frege och å en växel på grefve Karl
Scheffer i Stockholm uppburit 290 thaler, hvaraf han vid
arresteringen ägde 250 i behåll, en summa som Frege då
återfick. Detta allt anmälde genast såväl magistraten som
guvernören i Leipzig till ministern von Stutterheim.
Sitt häktande hade Simmingsköld tagit lugnt,
berättade Vitzthum. Han hade blott begärt att få skrifva till
svenska gesanten i Dresden, hvilket dock förvägrats
honom. På grund af detta meddelande lät kurfursten
utfärda befallning såväl till grefve v. Vitzthum om den
häktades afförande till Königstein som till kommendanten i
nämnda fästning, generalen grefve Solms, om hans
mottagande och behandling. Hvad behandlingen beträffar,
skulle all möjlighet till flykt betagas fången, han skulle
ej underkastas några frågor, ej få tala med någon eller
skrifva till hvem det vara månde, ej heller mottaga bref,
men för öfrigt behandlas »honnêtement» samt till och med
tillåtas att med sin väktare hämta frisk luft. Till hans
underhåll anvisade honom kurfursten en thaler om dagen.
Sedan sakerna fråntagits fången liksom äfven
nycklarna till hans lådor och byrå i Jena, skedde affärden i
postvagn under eskort af en löjtnant, en underofficer och
tvenne beväpnade soldater, och den 29 sept. 1785 klockan
9 på morgonen slötos fästningen Königsteins portar om
flyktige svensken — för alltid.
Ryktet om den med så ovanlig hemlighetsfullhet
om-gifna häktningen spred sig hastigt i Dresden och retade
på det högsta allmänna nyfikenheten. Rörande den
fång-nes förbrytelse gjordes alla möjliga gissningar, hvaraf den
mest gängse torde varit den, att han skulle sökt värfva
omyndiga personer för att föra dessa ur riket.
Bland de mest undrande och spörjande var svenske
chargé d’affaires baron Oxenstierna, som efter hvad redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
