- Project Runeberg -  Biografiska studier från skilda tider /
173

(1905) [MARC] Author: Hugo Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Simmingskölds förflyttning, därest ej denna möjligen
kunde befrämja hans rymning. Om bästa och säkraste
sättet för åtgärdens verkställande borde emellertid
Heland öfverlägga med hofmarskalken grefve von Bose.

Ärendet vardt sålunda nu ändtligen föremål för
mi-nisteriell behandling.

* *

*



Nu är att tillse i hvilken mån Gustaf III :s död
inverkade på fångens öde, och härvid hafva vi den
officiella brefväxlingen mellan kansliet i Stockholm och
beskickningen i Dresden att tillgå, hvilken brefväxling som
nyss nämnts kort förut tagit sin början.

I den första af Helands skrifvelser beträffande
Sim-mingsköld, den af den 1 juni 1792, återfinna vi kurfurstens
gamla önskan att varda den svenske fången kvitt, dock
med det nya tillägg, att det mycket skulle smärta hans
kurfurstliga höghet, om mannen efter återkomsten till
Sverige straffades till lifvet.

Häri — i nödvändigheten att efter fångens
hemkomst låta utföra en förestående eller redan fälld
dödsdom — trodde sig sålunda kurfursten finna grunden till
svenska hofvets obenägenhet för förflyttningen.

Af Helands nämnda skrifvelse finner man dessutom,
att fången under alla dessa fästningsår uppfört sig väl
samt särskildt vunnit kommendantens, grefve Solms’, och
dennes frus bevågenhet. Såväl den ene som den andra
hade dagligen, lifvade af ädelmod och medlidande,
genom otaliga omsorger och godhetsbevis lindrat den
olyckliges öde. Men kommendanten, så välvillig han än var,
tycks dock aldrig hafva medgifvit fången att skriftligen
meddela sig med den yttre världen. Först efter Solms’
frånfälle i maj 1792, genom efterträdarens, generallöjtnant

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhbiostud/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free