- Project Runeberg -  Biografiska studier från skilda tider /
186

(1905) [MARC] Author: Hugo Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blifvit alltmer kännbar och obillig. Så klagar han i ett
bref af den 27 september 1789 till riksrådet friherre Ruuth.

Han är, som man ser, inte fullt nöjd med förhållandena
på platsen och tycks för öfrigt såsom fransman, som
medlem af en stor nation känna sin öfverlägsenhet öfver alla i
den nordiska afkroken boende infödingar och vederlikar.

Hit hade han följts af sin bror och bolagsman
Casi-mir Fourniery som äfven till affärernas bättre bedrifyande
blifvit svensk medborgare, under det att vicekonsuln
bibehållit sin franska hemortsrätt. Casimir är således den
egentligen synlige köpmannen, som enligt tolagsräkningen
importerar hvetemjöl, vin, krak- och bittermandel m. m.
och som, då affären mer och mer utvecklar sig, år 1791 på
sommaren annonserar om försäljning af flera sorter finaste
kaffe, domingo, indigo, fenkol, god champagne samt
rödvin på fastager och »långkorksbuteljer». Antagligen har
Jean Antoine varit i rätt goda omtständigheter, ty han hyr
från och med 1790 en våning i domprosthuset, som under
denna tid innehades af biskop Vingård.

Synnerligen bemärkta i staden måtte emellertid ingen
af bröderna Foumier under denna första tid varit. Men
med franska revolutionens utbrott och det republikanska
statsskickets införande i deras hemland kom Jean Antoine
såsom fransk vicekonsul i en bemärktare — och gifvetvis
svårare ställning. Och ingalunda lättare vardt denna
genom det förhållande, hvaruti han stod till sin förman på
platsen, konsul Delisle.

Om denne sistnämnde berättade landshöfdingen
baron Beckfriis i ett bref af den 16 mars 1793, att, ehuru
konsuln ej kunde tala illa om dem han tjänade, han dock
aldrig skulle förgå sig emot de skyldigheter, Honom ålåge
såsom varande under svensk protektion. Nu hade han
haft den försiktigheten att ej efter befallning uppsätta
franska vapnet (den frygiska mössan förmodligen), hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhbiostud/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free