- Project Runeberg -  Biografiska studier från skilda tider /
238

(1905) [MARC] Author: Hugo Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kanten angripa sitt ämne, och stundom händer, att han —
visserligen alltid blixtrande — rent af förfelar det. Såsom
till exempel, då han i bref af den 10 jan. 1821,
indentifie-erande det heliga och sköna, sätter »den diktande
förmågan i allmänhet» öfver religionen, en åsikt — af Ljunggren
kallad den mest ärkeromantiska — som egendomligt nog i
den nu till dags grasserande skönhets- och snillekulten firar
sin återuppståndelse. Här i dessa bref träffar man äfven de
starkaste utbrott af mjältsjuka och tvifvel, såsom då han
den 25 maj 1823 kallar lifvets glädje en lång lögn, »som
slutar först i grafven, kanske ej där en gång». Bittrare har
väl inte ens Heine yttrat sig om lifvet och odödligheten.

Men afsikten med denna uppsats är ingalunda att
våga någon karakteristik af Tegnér utan endast att söka
af teckna hans väninna.

Att skalden i sina sånger prisat henne för Pallas*
förstånd och Venus* fägring hafva vi redan sett, och man
må ej tro, att han i sina bref döljer sin beundran för dessa
hennes båda sidor. Nej, härtill återkommer han allt
emellanåt. Än förklarar han en med henne på Sireköpinge förd
konversation, om ock ej lämplig att utan stark justering
taga till protokolls, för den intressantaste han haft i sin
lef-nad, och detta endast genom hennes förtjänst. Än
påstår han det vara otacksamt af den, som skrifvit sådana
bref, som det han sist mottagit, att tala om medelmåttiga
naturgåfvor. De, som hade den heliga lågan, borde ej
skämmas för denna eller förneka densamma. Men
fruntimren vore i allmänhet långt klokare än karlame i detta
afseende. De närde den heliga elden i sitt eget stilla bröst,
låtande den på sin höjd framlysa i umgänge eller i bref
till en vän. Friherrinnan hade dessutom, tillägger han med
ett språng i tankegången, den skönaste eldskärm han sett.

Att han i uttrycken af sin beundran ej alltid hållit
sig inom tillbörlighetens gränser, låter särskildt genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhbiostud/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free